Sista månaden
Med blandade känslor sätter jag ner fötterna på Norsk mark igen.
Jag kommer sakna detta som satana, men ska även bli väldigt skönt att livet rullar vidare.
¨
Man ska inte dö nyfiken, brukar jag säga.
Och man kan inte vara styrd av sina rädslor, för de är bara psykiska.
Detta kan vara "farligt" att säga till fel person, för det resulterade i ett löfte om att följa med och hoppa bungyjump! =S
¨
Jag är en hästtjej, jag ÄÄLSKAR hästar. De gånger jag sitter på terrängbanan och är knäskakis för de stora stockarna som vi ska hoppa över, så har jag två alternativ:
1: Fega ur! men då kommer jag också minnas den dagen som "då jag inte vågade". Tryggt och bekvämt alltså.
2: Lita på hästen, lita på ridlärarens omdömme och inte tänka efter, utan bara köra på! Man riskerar visserligen att bryta kroppen mot hindret om det går snett, men å andra sidan kan man bli påkörd på övergångsstället med.
Jag försöker att ALLTID ta alternativ 2! Övervinna sina känslomässiga rädslor och spärrar.
¨
Vad ville jag ha sagt? Jo kanske att här i stunden vet jag vad jag har, men inte vad jag får.
Men innan jag flyttade hit, visste jag inte vad jag skulle få heller.
Man är vanedjur och beroende av trygghet, det är väl människans natur det...
¨
Jag ska se det som något jag vinner och inte något jag förlorar =D
Gud så spännande!
¨
Kommentarer
Trackback
